torsdag 12 januari 2012

jag har hela tiden skämts för att tänka den tanken

"gunnar är inte värd mig - om inte han kan ta sitt förnuft till fånga och ge mig det jag är värd"

Vem tror du att du är? Du ska vara tacksam för det du får!

Det är vad jag fått höra under mina dagar som barn - jag skulle vara tacksam för att jag ens fick bo därhemma och inte blev utkastad....

Jag har ju rent intellektuellt förstått (som vuxen i alla fall) att det är så sjukt att säga så till ett barn och att jag inte alls behövde vara mer tacksam än någon annan  för att jag fick bo hemma som barn - ändå så har det satt sig så hårt i mig att jag ändå alltid tänkt jag får vara tacksam för det lilla...
Och i det här sammanhanget har det varit att jag har vetat att gunnar verklien har känslor för mig (inte bara ytliga utan riktiga känslor) och jag har aldrig någon gång tidigare sett, känt eller trott att någon har haft riktigt varma känslor för mig....
Att han inte velat bejaka dem eller anse mig vara värd dem har då inte fått mig att kunna sätta gränsen för hur han får behandla mig - tidigare (kanske det är lite sent nu - att han har dragit sig undan själv och därför gör det inte någon effekt men jag har ändå tagit beslutet för min skull - inte för att ge en effekt på honom!

Det gör ju inte att jag inte saknar honom - trots allt - men det är inte farligt att sakna så jag får låta de känslorna vara och känna igenom dem så blir det nog bra i andra änden sedan....

Nu är det sängen som hägrar

Inga kommentarer: