Spelets regler

Jag har aldrig kunnat spelets regler - det som folk kan för att träffa en partner att bli hop med.
Jag har aldrig fått med mig - hur man gör eller inte gör

Mamma sa att jag var taskig mot killen om jag inte gick hela vägen om han ville - om jag en gång börjat kyssas eller kela lite
Hon vräkte ur sig det ena mer eller mindre fula sexuella antydningarna över mig efter det andra - inför andra och gjorde mig så generad - och hon lät mig utnyttjas
Min mormor talade om att man skulle akta sig för sjuka pojkar för pojkar ville bara en sak - som hon visserligen inte talade om vad det var men som ändå fick mig att bli "rädd" för killar (speciellt i kombination med vad mamma gav mig för insyn)

Mamma hade ingen man - men många män på besök (vet inte om det var något sexuellt med i de relationerna) men med tiden förstod jag att hon var älskarinna åt en av dem.
Min mormor var riktigt dominant mot sin man - som visserligen inte var en toffel men som ändå lät det passera om det inte var riktigt viktigt för honom.
Jag såg bara en av mina kompisars föräldrar som hade ett "bra" förhållande - men där hade honom social fobi så det blev ändå inte ett jämt förhållande.
Andra kompisar hade pappor som antastade mig (och andra)
Mammor med spelmissbruk
Hård pappa och mamma som ville vara finare än andra
Mamma som låg hemma och "knaprade" piller och en pappa som söp (men skötte försörjningen)
etc

Var skulle jag lära mig spelets regler?
Den sociala färdigheten att umgås normalt med med killar som kunde bli potentiella partners
Antingen vara jag kompisen, eller någon man såg som sin syster
Annars var jag den tjejen som var bra att ha som ställföreträdande mamma/omvårdande för de killar som ville ha sådant (jag nappade aldrig på sådant för moderlighet är inget jag har ork med länge)
annars var det killar som ville styra mig, svartsjuka och försöka att bryta ner mig (det funkade inte heller när det blev för uppenbart - dessutom tål jag inte svartsjuka för jag är inte sådan i mig själv heller)
Eller också var det killarna som trodde att jag bara var att ta på, trodde de kunde ha sex med hur lätt som helst - eller betraktade mig som "sex" - det var inget för mig heller!
Så när jag tror mig finna en bra kille - och talar om att jag kan inte spelets regler jag är bara jag - "tycker du nåt är konstigt fråga/prata med mig men håll det inte mot mig" - så säger han "vad skönt - det är bara jobbigt att hålla på med spel"
Så var han den som spelade mest av alla - och han spelade bara för att ta men aldrig för att få eller ge...
Och jag blev svartsjuk - det som jag hatar!
Men det har släppt - även om jag kan känna mig ledsen för vad han håller på med

Men nu har jag varit väldigt tydlig - inget spel alls - en gräns som inte tål att klivas över
Jag är din vän - men håll dig där du får vara i min vänvärld!