Gick så - om inte fullständig så ändå för mycket - in i mitt gamla beteende igen.
Jag skulle inte ha skrivit om vad jag undrade - till gunnar - det var bara dumt!
och när jag skrivit och han svarade måste jag förklara mig
VARFÖR måste jag förklara mig - det är hans beteende som gjort att jag hamnat i misstankarnar
men jag är ändå glad att jag fick se hur jag gjorde - och hur jag innan skrev här och skulle verka så förståndig inför mig själv - och ev. bloggbesökare...
Jag är bara ledsen att jag behövt gå igenom den här fruktansvärt förnedrande tiden - förnedrande därför att JAG inte var jag, att jag blev något som jag inte riktigt kan stå för - och som inte ännu riktigt velat släppa
Helt uppenbart - efter den här sista vändan
Jag tror inget skulle kunnat hindra mig heller - för när jag tror mig vara förståndig då vet jag bäst i alla fall ...och "trampa på"
Nu är det tyst - och det får mig att känna mig förnedrad
men jag är själv orsaken till förnedringen ...
Varför skulle jag säga det som jag funderade över
Jag har ju sagt att jag är gunnars vän - oavsett vad han håller på med -
Låt då honom stå för det han gör!!!
Ta inte ansvar för andras (i detta fall gunnars) handlande!!!
GRRRR
jag tittade på/gick för nära skogen - och fastnade på någon gammal gren (känsla) och fattar inte det utan kikar lite mer på den - så var det kört
nu måste jag tillbaka till vägen igen
jag har rivit mig på en del grenar och sly och har skärsår - men de är inte så djupa
men de svider illa
Nya tag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar