Därför att jag inte dömer varken honom eller mig - men inte heller tar på mig hans ansvar utan bara mitt eget ansvar för hur det varit mellan oss kan jag vara hans vän.
Jag hoppas att jag känner att jag förklarat min tanke klart i och med detta.
Men jag förstår ju varför jag har behövt förklara vad jag menar - det är en osäkerthet från min sida inför "alla" som har den vedertagna tanken "det är mitt fel att jag tillåtit mig bli illa behandlad...därför det är ett val jag gjort...."
Men jag är inte osäker på min tanke i sig...
Jag känner att jag är starkare efter att jag tagit till mig den på riktigt och inte bara snuddat vid det men stött bort den för det inte varit den som bör gälla...
Kanske också någon annan behöver få höra/läsa min tanke för att kunna komma vidare?
Nu är det dags att släppa detta ämne ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar