Min tanke i att inte lägga skulden på mig för att jag "tillåtit" mig bli illa behandlad är att bara lägga skulden tillbaka på den som gjort det - och inte ta på mig det själv.
Tanken är inte att döma den som gjort mig illa - men tar jag på mig skulden så blir det ett sätt att döma mig själv - jag är inte ansvarig för andras handlande - och jag vill inte döma mig själv heller.
Jag måste ta ansvar för mig själv och för mina handlingar!
Däri ligger att se till att lära mig att SE när andra gör dumt mot mig samt att lära mig VÅGA/KUNNA sätta gränser.
När jag tar på mig ansvaret för det som den som gjort mig illa gjort (därför jag inte kunnat sätta gränser) så tänker jag; det är ytterligare ett sätt som visar mitt medberoende - att ta ansvar för någon annans handlande.
Det var ju det jag skulle bort från!
Jag lättar bördan för min missbrukare genom att säga (oavsett om det är högt eller i mina tankar); "det är inte ditt fel att jag är så dum att jag tillåtit detta" och det ger mig tyngre börda.
Är det det som är det bästa?
För mig?
För honom?
Även om jag uttalat det med ord: "gör mig illa!! så är den som gör mig illa ansvarig för sina handlingar.
Inte för min dumhet men för sin!
Låt honom (den som varit dum) få bära bördan av det han gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar