jag är inte besviken på gunnar - inte denna gång - jag hade bestämt att jag var hans vän
jag hade inga förväntningar - men jag kände att jag denna gång inte klarar av mer....
Jag vill ha mer - inte mindre - och han kan/vill/känner inte det samma...
Så jag måste säga att jag önskar honom lycka till
Jag är hans vän - och det kommer jag fortsätta vara
Jag älskar honom - och det skäms jag inte för
För jag kan älska - trots allt - inte pga allt utan trots allt
Jag har trots allt fortsatt se mannen gunnar: inte hans utbildning eller jobb - inte hans ekonomi eller egendom - inte hans kläder eller prylar
De tillhör honom - och jag tycker det är okej - men det är honom jag brytt mig om...
Trött - och ledsen - känner mig ensammen - men jag kommer att
stå fast i min vänskap - oavsett
Känner mig lite bitter - jag måste erkänna det
bara pga att jag trodde att det äntligen var min tur....
men det går över - bitterheten alltså - för jag är inte så lagd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar