...som har jobbat på tillfrisknande tillsammans. De som velat kämpa trots smärta och sorg som deras partner åsamkat dem pga dennes sex- och/eller relationsmissbruk - som velat tro att de skulle fixa det tillsammans. Där partnern sagt sig vara villig att jobba med sitt problem.
Jag har verkligen hoppats och velat att det skulle få det att funka - tillsammans - men en efter en verkar "förlora" mot missbruket.
Vad beror det på?
Hatar partnern sig själv så mycket att han/hon inte kan ta emot chansen han/hon har?
Daltar en medberoden partner (trots arbete med sig själv) med dem så det inte tror de behöver ta tag i sig själva?
Jag blir bara så ledsen när det inte går längre - och jag sörjer med den eller båda som verkligen ville att det skulle kunna funka - som hoppades och som ville tro....
Nu undrar säkert någon, som ev. kan läsa min blogg vad jag tänker?
Jag tänker så här - jag är en vän ....vet inte vad det kan leda till - eller om det leder till något alls...
det enda jag vet är var jag är nu - och var jag står just nu....
Jag är vän till en sex- och relationsmissbrukare...
Jag räknar inte med att han är min vän just nu - eller att det ska bli något mer
Just nu är JAG vän ...utan krav, utan tankar på något annat ....men på mina villkor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar