Frustration

gunnar är ledsen för att han gör det han gör - men förnekar att han förstår vad jag menar

Det är som vanlig - han gör, vet om det men vill inte kännas vid det även om han säger att han är ledsen för att han gör det han gör

Det gör mig frustrerad för det lägger över en "dumhetsstämpel" på mig - dvs jag inbillar mig det hela

Min mamma var så också - det var mitt fel det som hände oavsett om hon hånade mig eller slog mig och jag skulle bekräfta för henne att det var mitt fel och hon gjort rätt...

Förvirring/förbryllad i det för jag vet inte hur jag ska hantera detta -
Jag vill ha upprättelse för att jag blir illa behandlad - inte fördummad
men hur kan jag få det?

Förvirring/förbryllad var lika med "gör ingeting" så jag tänker inte svara gunnar (och hoppas att jag inte låter det han skriver provocera mig att ändå göra något)
Jag vet inte varför jag har så svårt att "sitta på mina händer"

Det som är tråkigt är att han har nonchalerat mig - varit med sin sista ....  hela helgen och troligtvis kunnat släppa alla tankar för att hon uppfyller honom nu -  och jag har blivit ledsen för att jag tappat kontrollen och låtit honom provocera mig med sin "oskyldighetsfasad"

Jag är tvärsäker på att det är rätt att jag ska vara hans vän
och jag tror att det är för min skull mer än för hans - för det är bara då jag kan se hur långt jag kommit med mig själv.....så jag står kvar för min skull
har vi tur så är det för hans skull också - men det visar sig....

förvirring/förbryllad = gör inget!