Det är jobbigt...

...just nu!
Jag vet att jag inte har lurat mig själv att tro att "det här kommer att gå vägen - gunnar kommer att välja mig nu".
Det är inte därför jag sagt att jag är hans vän!
Jag har sagt att jag är hans vän därför att det är rätt - och jag tror fortfarande att det är rätt!
Jag är på vägen när jag står fast i det.
Men just nu är det massor med otäcka ljud som kommer från skogen och de skrämmer mig väldigt - och trots det så är känslan att jag ska springa in där och dra ner en massa över mig för att gömma mig.

Jag vet att det inte finns någon genväg igenom vägen - det är helt uteslutet har jag förstått ända ner i "tårna" så det tänker jag mig inte ens på att försöka längre.

Jag är gunnars vän - tänker stå kvar i det - och jag är det fortfarande på mina villkor
men kanske är det så att jag inte kommer att se honom mer - och det måste vara så i så fall....

Jag ångrar inte min kärlek till honom - jag ångrar inte min vänskap till honom
trots allt
Jag är rädd just nu - väldigt rädd jag känner det - för jag är rädd för att vägen har brustit att den har försvunnit och jag kan inte har någon stans jag känner att jag kan gå tryggt längre
Just nu är det becksvart och jag kan inte röra mig framåt - jag kan bara se skogen och allt skit som finns där - men jag vill inte upp där och dra eller vara
vägen bakåt är stängd - så jag är fast där jag är just nu

Inte konstigt att jag varit förvirrad - jag är rädd!
jag är riktigt rädd - och jag förstår att i veckan har allt hänt och att det är därför jag försvarat min plats som gunnars vän, men också stängt in känslorna - men jag står kvar där!
Att jag älskar honom står också kvar - men det är inte i den som vänskapen grundar sig...

Jag känner mig förlamad - för jag kan inte göra något även om jag VET så ser jag inte åt vilket håll vägen går så kan jag inte ta ett steg till - inte in i mörkret
Men jag måste fortsätta - jag måste lita på att vägen är kvar och att Gud har allt i sin hand och vet .......
även som om det verkar som vägen är borta så finns den kvar....
mörker tar inte bort vägar!

Jag försöker inleda mig i mod - men det är svårt just nu - riktigt svårt!

För alla röster som jag kan tänka mig finns inom mig - och talar om för mig hur dum jag är!
Och det som är rätt, riktigt och logiskt - enligt alla mänskliga tankar - är att inte gå på vägen för det ser ut som den inte leder någon stans......
Jag är rädd - riktigt rädd !