Alla människor har svagheter och brister. Alla gör fel.
Alla har något som de inte kan stå emot - om det så är kaffe, godis, cigaretter, handla, snattat, supa, spela, söka nya kontakter.
Alla människor är värda en ny chans och respekt för att de är den person de är - men inte för det som försämrar dem.
Jag älskar och respekterar mig själv trots att jag har mina fel, svagheter och brister.
Jag försöker att jobba på att de inte ska få vara kvar som en del av mig.
En del saker kan ta tid - och annat är lättare att bli av med.
Det är lättare när man får insikt om det som tar över en - men ändå kan det vara svårt ibland.
Slår man på sig själv då och föraktar man sig själv var gång så får det ännu mer övertaget över mig - därför bör jag älska mig själv och vara snäll mot mig själv när jag faller dit - men absolut inte acceptera det!
Jag tror jag har börjat tycka mer om mig själv efter att jag gått igenom den här pärsen med gunnar - och jag själv fastnade i mitt medberoende - som blommade upp av värsta sort...
Jag är inte stolt för hur jag betett mig - men jag vet också att jag drevs av någonting som jag inte kunde kunde stå emot (och jag har ibland små tendenser ännu - fast inte någon annan än jag själv kan veta om dem när de händer) så jag kan "förstå" missbrukets "sug" - för medberoendet var ett slags beroende/missbruk....
Jag respekterar gunnar - den person han är i grund och botten - men jag respekterar inte hans sätt utnyttja andra människor för att ge sig själv kickar och bekräftelse (som aldrig ändå räcker)
Jag skiljer på personen och saken han inte kan hantera...
Jag kan vara hans vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar