I går kväll var det svårt och somna - och i morse var min första tanke på gunnar och en av de "pusselbitar" jag hade fått här om dagen. Jag kände mig ledsen... Det är så att "pusselbiten" jag fick skulle sitta på ett speciellt område på "pusslet" men det var inte tydligt exakt var - och det är den funderingen som jag vaknade med.
Tydligen har jag ändå gömt detta för mig själv - sorg om än hanterbar och en liten oro/en liten känsla av ångest för att inte veta exakt. Det är troligen "lilla jag" som fortfarande är allt för rädd som gjort det hon är "bäst på" - gömma allt som gör ont för att jag inte ska visa för någon hur jag mår - så jag inte ska råka ännu mer illa ut.
Ångesten "nackar" mig inte längre - jag rusar inte på och gör en massa dumt och jag skriver inte till gunnar om det - men den finns där - och den ska inte gömmas - den ska kännas igenom. Jag behöver inte veta exakt eller om jag gör det så är det inte för att jag måste veta för att känna att JAG har kontroll - för jag kan inte ha kontroll och jag måste leva med det.
Känn ut känslan!
...och släpp taget - jag vet ju det jag behöver veta om gunnar och det som varit (redan innan dessa pusselbitar också)
Sorgen är bara en liten bit som vill hänga sig kvar - som "smolk i bägaren" - och förstöra den glädje jag känner idag
Känn ut känslan!
Så läste jag en insändare om medberoende och destruktiva relationer bla:
"Men om ens partner slår en eller är elak i största allmänhet då är det väl ändå han eller hon som förstör ens liv? Men tänk en gång till! Vem är det som väljer att stanna kvar i en sån negativ relation?"
och
"Hitta styrkan i dig själv:
Du har starka och svaga sidor, är osäker på vissa områden och trygg på andra. Sträva inte efter att bli perfekt. Du är redan precis som du ska vara, sådan du är nu. Om du lever i en relation som inte fungerar, fråga dig vad du kan göra för att ditt liv ska fungera på ett annat sätt och avsluta relationen för att få lugn och ro. Att klaga på andra är att lägga makten utanför sig själv."
Det är den här tankegången som jag också försökte anamma men som jag till slut fick slå ifrån mig därför att det fungerade inte;
Jag är ansvarig för mitt liv och det är jag som kan förändra det och kan inte förvänta mig att någon annan ska göra det åt mig - där är jag helt med
men jag är inte med när den andras handlande (elakheter, utnyttjande, brutalitet, misshandel, manipulerade etc) ska läggas på mig för att jag inte har gått eller sagt ifrån.
Djur kan inte heller förändra deras situation, gå/lämna eller säga ifrån - då har jag rätt att bete mig så mot dem då?
Jag måste ha rätten att anse den som behandlar mig illa är ansvarig för sina handlingar - oavsett vad jag gör!
Jag är ansvarig för mig själv och mitt liv - ja - och det var mycket svårare för mig att göra det när jag skulle ta på mig skulden för att vara illa behandlad.
Min mamma behandlade mig illa när jag var barn - något jag inte hade en chans att göra något åt - så det var mitt fel som inte förändrade min situation, satte gränser eller gick där ifrån?
DEN SOM BETER SIG ILLA ÄR SKYLDIG TILL DET DEN GÖR - OCH ANSVARIG FÖR DET DEN GÖR/GJORT!
Nu kan jag börja se på mig själv och börja ta ansvar för mig själv - men så länge den andra är utan sk skuld mot mig och jag ska ta ansvar för det kunde jag inte komma någonstans.
Nu ska jag gå ut från skogen - där jag vaknade och drog i skräp som jag inte kan göra något åt - och gå ner på min fina väg igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar