I går kväll fick jag vetskap om gunnars nyaste beslut - och det skulle verkligen kunna sätta mitt beslut om min vänskap "på ända".
Men nej det gör inte det - mitt beslut om att vara hans vän står kvar - men kanske att min vänskap kommer att vara på avstånd ett bra tag fram över - om inte för alltid.
Det är okej - en vän är en vän oavsett och så är det (och det kanske är lättare för mig att vara hans vän när jag har honom på avstånd?)
Han är inte min vän - och det stod helt klart - för han berättade inte för mig vad som var på gång - jag fick reda på det på andra vägar.
Men även det har jag varit beredd på så det tar inte så hårt det heller.
Det känns som jag äntligen kan se på allt "nykter" och äntligen få känna på känslorna som det gett.
Tidigare har mina känslor "överfallit mig" och gett mig ångest - nu är de lugnare och lättare att hantera
jag måste bara se till att inte "stänga in dem" så de får komma ut och jag kan bli fri.
Så det var inte bara för att försvara min vänskap som jag känt oro - inte heller för att jag stängt in känslor - utan för att jag känt av gunnars görande fast jag inte längre ens velat tänka tanken att jag känner av hans görande längre....
Men min vänskap står kvar!
Den är grundad på kärlek - inte på min önskan att vilja ha gunnar i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar