...som jag ser i min närhet det sista året.
Den första är en bekant - inte en vän men tillräckligt så jag känner henne rätt så bra - medan den andra är en tjej som går på samma träningspass som jag.
Den första såg jag innan sommaren och sa att hon såg ut som hon hade en hemlighet - och hon svarade att inget gick att dölja för mig - och jag tror hon var nykär. När midsommar kom såg hon mer sammanbiten ut och besviken - men efter några veckor var hon lika lycklig igen för att nu verka lite mer nedstämd och nästan som om hon förändrar sig något.
Den andra hörde jag för några veckor sedan prata om "honom" till en väninnan. Han hade ringt vid 11 och sagt jag kommer - och innan hon hade hunnit säga nej så hade han lagt på luren och det var bara för henne att släppa in honom och hon hade inte somnat förr än vid 5 på morgonen. Hon var lite så där att hon ville liksom visa hur det var - och hon var lite stolt över det - men väninnan verkade inte allt för imponerad.
Idag när jag såg henne i omklädningsrummet tittade hon på telefonen - och besvikelsen lös i hennes ögon när hon stoppade undan den - sen stod hon och bara såg rätt ut i luften helt nedstämd (som det såg ut från mina ögon)
Båda dessa tjejer stämmer över ens i ålder med gunnar och båda har samma beteende som jag hade något innan jag ertappade honom första gången - och sedan flera gånger därefter (därför att jag har hoppats flera gånger om att det ska ordna sig)
Jag har känslan att det kan vara gunnar de har kontakt med - men jag vet inte - men den här gången har jag inte panik. Jag har haft den känslan med några andra tjejer tidigare också och då fick jag panik. Första tjejen fick jag panik för i våras - men inte sista tiden. Jag tror att jag har hamnat på en annan plats när jag bestämde att jag skulle vara gunnars vän - inget annat bara vän.
Jag vet inte om jag har rätt - om dessa tjejer är några som gunnar har/har haft kontakt med - men jag vet att jag flera gånger tidigare i livet fått en känsla av att någon varit en person som jag bara hört talas om eller tvärt om när jag hör talas om vet att den finns så har jag känt personen - och det visat sig vara sant (blev det här klokt nu? Ja, jag förstår ju i alla fall - och undrar någon så får den fråga)
Men jag har kommit till en så trygg plats att jag inte bryr mig, mer än jag kan känna medkänsla med tjejerna - oavsett om det är gunnar eller om det är någon annan som får det att bli knepigt för dem.
Om jag nu har uppfattat situationen rätt...det brukar visa sig....
Jag kan känna lite vemod men...
Jag känner mig fri i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar