...och gör det faktiskt också - men det blir mer och mer trött av smärtan i ryggen.
Idag blev det bakslag - trodde jag var bättre men idag var jag sämre igen och det är tröttsamt.
Det är nästan 4 veckor nu - och jag förstår dem som har konstant ont att det kan vara svårt att hålla humöret uppe när man går med konstant (och kanske kroniskt värk någon stans i kroppen).
Jag vill inte att det ska få sänka mitt humör nu - för jag känner mig glad, lugn och befriad på ett sätt nu.
Jag tänker inte på deadline så mycket heller - vet bara att datumet är där framme - inte allt för långt fram och känner att jag kan faktiskt inte göra något åt det - oavsett vad som kommer att hända.
Jag kan välja rädslan eller jag kan välja tillförsikten och lämna allt åt Gud (och be honom att inte låta mig ta tillbaka det hela igen)
Det blir bra - hur det än blir
Det måste jag lita och tro på
Och jag mår bra nu när jag äntligen kan stanna där - och samtidigt stanna där jag själv känner att jag ska vara i mina känslor och som jag tror att jag ska aggera och tänka.
Men nu vill jag bli av med min ryggvärk!
jag vill än en gång försöka tänka på tre bra saker med mig själv;
* Jag gör inte skillnad på folk - i alla fall inte pga sk sociala ställning, åsikt, kön, religon, sexuallitet, handikapp eller ålder (det som kan få mig att göra skillnad är min magkänsla när den säger att de inte är ärliga på ett eller annat sätt)
* Jag tror inte sämre om andra än mig själv - men inte heller mig själv sämre än andra
* Jag tror inte på skvaller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar