insatt för 21 minuter sedan - det var 35 minuter sedan mitt förra inlägg
Vill Gud säga mig något?
Jag tänker inte börja hoppas igen - det är upp till Gud nu!
Men min förväntan är att när jag kommer fram till T-korsningen - som deadline
är - så går jag själv vidare...
Inget hopp, ingen tro, ingen väntan mer på förändring, ingen gunnar mer;
varken i tanke, sällskap, samtal eller i sängen.
Jag är glad att jag tycker om det sällskap jag kommer att gå med - mig själv!
Så Gud vad menade du med den här - just nu när jag gett upp hoppet helt?
Som en dödsdömd - i sin cell - får vila efter avrättningsdagen
Inte så att jag känner det som om jag ska dö - men ångesten och plågan
att inte veta om "benådninge" ska gå igenom eller inte - och sedan är dagen
här då den dömde vet att att nu är det slut och nu är det avrättningen som ....
Det är en liknelse som jag kan förlika mig med:
jag har fått ett datum då jag får veta; benådad eller avrättning - och
det är bara att gå ditåt som beslutet är bestämt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar