Det gör ont

Jag ser fram mot deadline - verkligen - för jag vill avsluta den här plågan
men jag är ledsen och det gör ont inom mig för jag är helt inställd på att ännu ett löfte som jag fått i mitt liv inte ska infrias

Jag inser att de som kan läsa det här inte förstår varför jag vill ha gunnar - trots allt som varit
och jag har full förståelse för det
men jag har verkligen trott att han var en gåva - en välsignelse - som inte fått vara det
ungefär som när man får en jättefin present och upptäcker att någon stulit den
Den är fortfarande den där fina presenten som gjorde en glad - men någon har tagit den och den är borta - men vill ha tillbaka presenten man letar inte efter en ny eller rycker på axlarna

DET VAR MIN - och den har blivit stulen!

Men jag räknar med att jag inte får tillbaka den här presenten - eller att löftet ska infrias

och det gör ont - men samtidigt så känns det skönt för äntligen kan jag gå vidare i livet utan att tänka att jag måste lägga ut spår så han hittar mig när han är klar med sina problem

Jag tror fortfarande - är övertygad - att han är en fin kille innerst inne
och jag tror inte att hon som styr honom ny har fått den killen som jag såg och hade (som inte fick finnas i gunnars värld)

Jag har tappat hoppet!