...Och jag är inte arg på gunnar!
Han har gjort det har gjort och det är hans ansvar - och det kommer att komma ifatt honom en dag (om det inte redan har gjort det)
Han kunde inte annat - men det är bara orsak inte ursäkt för hans val gjorde att han inte kunde annat
Nej jag är arg för att JAG inte kunde hanter det enligt min känsla, min vilja och min tanke/åsikt
Att min rädsla förde mig likt en balong i vinden
allt pga att jag inte hade fått rätten att anse mig själv värdefull nog att tro på mig själv
Idag när allt har lagt sig - och kanske det inte hade gjort det om inte gunnar hållt sig ute ur min tillvaro - kan jag se att jag var som Bambi på hal is - inte fotfäste på något vis
Jag tappade mig själv helt och hållet
troligen för att min självkänsla och självvärde var så nytt och inte alls hade blivit förankrat
som en nymurad mur som ännu inte torkat
och denna mur var en bra mur som byggde upp - inte stängde ute...
Nej jag är mest arg idag - inte på mig - på att jag inte hade verktygen för att stå för det jag trodde på
och ändå kunna släppa taget och låta det bli som det blev
ARG - men nu när jag skrivit ner detta är jag mest ledsen
men det gör mig också glad för jag kan bli mer frimodig och ha mer frid än jag haft någon gång tidigare och fortsätta mitt liv i med gott mod
Kanske blir jag ledsen igen
Kanske tappar jag balansen igen
men
jag är på god väg
jag önskar bara gunnar gott - och hoppas att han ska finna den frid som gör att han kan göra rätt
inte av tvång eller pga att någon är starkare än han
bara få frid att göra det som är rätt
Men jag kan inte göra något för honom - och vill inte - om inte han ber om det
och jag gör det om det inte är hans sak att ta det (han måste ta ansvar för sig själv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar