Jag kanske låter lite bitter och offer- aktig när jag skriver om saker i mitt liv som inte varit possitiva
men nej
jag är inte det
Jag berättar och på så vis försöker jag förändra det inlärda jag har haft
och jag har i fallet med gunnar verkligen hållt kvar tanken att mitt liv kan vara annorlunda
jag kan få den kärlek som jag känt och sett hos honom - trots att tidigare erfarenheter sagt att jag
har inte en chans
nu har vi kommit hit - och en kort tid kvar innan jag får antigen jag eller nej på mitt hopp
men det finns inget - avsolut inget - som jag kan se som tyder på att det skulle bli jag (snarare tvärt om) på den tid soom är kvar.
Därför tar jag ut det i förtid - enligt livets tidigare erfarenheter
men om Gud gör annat ber jag honom förbereda mig för det - men jag har hoppats så länge att hoppet är borta från mig....¨'
Hur som helst när jag berättar om mina tidigare erfarenheter är det för att jag vill ge orsaken till varför jag tappar modet eller kanske för att jag håller fast - trots att alla andra ser att det är lönlöst
Jag har varit en positiv människa tills det här med gunnar
Sliten psykiskt vissa perioder i livet - då saker hänt som tagit på psyket (som jag itne kan lämna) - som skulle slita på vem som helst som haft samma situation
men jag har fortfarnde varit possitiv
Jag blir ledsen i bland - men idag är mitt liv riktigt bra (utom i hjärtats inre)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar