Jag vill att deadline ska vara förbi - jag förväntar mig att jag har förlorat och det är det jag förbereder mig för
Hoppet och tron jag hade om gunnar - och oss - har jag "redan" tagit för givet att det är om intet
Därför känns det löjligt att gå tills deadlinets datum och vänta för
vad är det för smäll som kommer då - som ska visa mig hur "dum i huvudet" jag varit?
Det är väl bara att bestämma sig - hör jag någon skrika till mig för jag förstår att de finns många som kan tycka att jag är dum i huvudet - och jag är verkligen rädd för att ses som dum i huvudet, men jag måste ta den väg jag känner är min...
Jag har velat sätta deadlines förut men inte kunnat göra det - inte hållt dem eller fått ångest för att jag ska vara den som gör det omöjligt
Det här datumet blev lagt i mitt sinne och hjärta utan att jag tänkte det själv - jag försökte sätta ett en gång till - men det var senare än detta datum ...
Jag vill bara att det ska vara över - och jag hoppas att jag i ett nu den dagen blir fri och hel i själv och hjärta
och ren från allt som varit - allt som smutsat ner mig och som fått mig att bete mig som någon jag inte är
jag har lärt mig en massa på mig själv - och den här resan
och jag försöker att inte döma - men visst har jag haft tankar förr
Jag kommer aldrig att ha det mer - pratar någon om något svårt kommer jag att ställa frågor som personen själv får svara på
Jag blev bortkollrad - och jag har mail som kan bevisa att det inte bara varit jag som inbillat mig
och kunde jag bli så bortkollrad som jag blev så kan vem som helst bli det...
Jag är en snäll och medkännande person - som inte själv blivit behandlad så i mitt liv - men jag trodde att gunnar jag verkligen trodde att gunnar var lika dan och skulle behandla mig så
jag har aldrig tidigare trott det om någon
så jag blev ordentligt bortkollrad -
jag vill att deadlinen ska vara över
Snälla låt det gå fort - så jag kan få ta smällen och svälja min stolthet över att tro att någon kan älska mig - och att denne även om den är rädd och flyr och gömmer sig hos dem han inte lämnare några känslor skulle komma tillbaka och ta min knäpphet; förstå att det var av smärta och rädsla som han ändå var upphovet av och låta oss läka tillsamman
Just nu föraktar jag mig själv som gått så länge - och trott på det jag sett och känt
och trott att det ska segra
Kan inte deadline komma idag
Jag har fått så mycket uppmuntrande och trostärkande sista tiden så jag fick tillbaka hoppet ett tag - men nej idag är det helt borta - jag vill bara få sparka mig själv så jag aldrig försöker resa mig igen.
Jag tycker synd om mig själv - men det är inte synd om mig
Jag har mat för dagen, tak över huvudet och en säng att sova i
jag har arbete att gå till var dag - när jag inte har ryggskott - och jag har en ekonomi som gör att jag kan leva något så när fritt
Vad bråkar jag om?
Kärlek?
Jag har mitt barns kärlek - även om det är vuxet och har sitt liv så finns det där
det finns dem som inte har det heller
Tacksamhet - tack!
Var är den?
Det här är ett förvirrat inlägg men jag behöver skriva av mig - göra mig redo för att jag inte får mitt löfte uppfyllt - och det har aldrig gjort så ont någon gång förr (som jag kommer ihåg) därför jag var inte öppen för att kunna förnedras tidigare inget slog mig förr
De säger att kärlek gör en öppen för smärta - och det är så sant
Jag öppnade mig för kärlek - och gav mig själv - och jag fick skit
och det verkar inte ändra sig - jag förväntar mig en deadline som bekräftar att jag var galen som öppnade mig.....
kan inte deadline komma nu så jag inte behöver vänta på förnedringen och skammen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar