Jag är lite larvig och barnslig, jag är väldigt ärlig - även om jag inte går omkring och berättar allt för alla - och jag är mycket snäll i mig själv och vill verkligen det bästa till alla.
Det största problemet med mig har varit att jag varit rädd för att "synas" och rädd för att jag ska få stå med skam - misslyckad med något jag tror på.
Det är något av det som jag fått med mig - som ett stort negativt bagage - från barndomen.
Jag har alltid varit rädd för att det ska bli synligt att jag är en så dålig, icke-älskvärd person som min mamma talade om för mig - gång på gång - att jag var.
gunnars beteende bekräftade så tydligt för mig det hon sagt - och jag försökte med de medel jag kunde att få det att ändra sig - men också att få honom att försvinna
innan någon skulle förstå att jag var kär i honom och att han fanns i mitt liv.
Vi hade båda hållt varandra ur våra privatliv - men jag trodde först det berodde på att vi båda var försiktiga (för det var jag med tanke på den rädsla jag hade) - så när allt small till visste ingen om gunnar och han kunde fortsätta bete sig illa (för jag kunde inte släppa taget när fortfarande hoppet fanns att jag inte skulle behöva stå med skammen) för jag fortsatte vara rädd för att någon skulle få se bekräftelsen på att jag var dålig och inget man kunde älska.
Jag vet att han var kär i mig - trots hur han betedde sig - men det räkte inte för varken mig eller honom
Jag ville ha hela honom - och med det en ärlighet som talade om för mig att jag inte hade fel - därifrån fanns en chans
Han ......hur som helst kunde/vågad/ville han inte gå på sina känslor för mig men inte heller släppa mig eller ge mig ärlighet
det var dubbla budskap - och det gjorde mig "knäpp"
Men jag var fortfarnde lite löjlig/barnslig, ärlig och snäll - och önskade väl.....
och jag älskade gunnar så mycket!
Jag älskar honom så mycket!
Men jag är glad att nu finns det en deadline!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar