Jag tror att jag äntligen har nått så långt som min styrka räcker
Nu måste Gud ta över för annars går jag under
Det konstiga i det hela är att jag är så fruktansvärt trött - och så fruktansvärt ledsen
men ändå känns det bättre än det gjort på länge
Jag har försökt allt - och mycket blev fel och är kanske orsaken till att det i dag är som det är i stället för att vara som jag tror det skulle vara
men jag kunde - kunde verkligen inte göra annat -
det var som om jag var en bunden piskad häst som bara kunde ta den vägen - oavsett om det resulterade i att jag fick rivskador, krosskador och till slut bara dog
Jag är inte död - men just nu så flämtar jag
och det konstiga i det är
att jag för försa gången tror att jag har fullt ut släppt taget
och ändå är jag mer samlad än förut
trött och ont ihuvudet av gråt och spänningar som både släpper och drar
men jag tänker inte sluta vara jag
och kanske - om ryggen orkar och min vän är på humör - så ska vi gå och fika i kväll...
Livet är inte roligt just nu
och det har inte varit på ett antal år - men jag börjar se slutet på "denna vägen"
den har varit lång och den har varit både svår och "farlig" men nu ser jag slutet
Jag är otålig....
Jag skrev i tidigare inlägg att jag får acceptera att jag inte är värd kärlek
men jag kan inte det
Gud skapade mig inte så - världen/människor har behandlat mig så och lärt mig det
men sanningen är inte den
men min uppgivenhet och trötthet - får mig att ta till mig det
och det är så fel!
Jag är värdefull - och den som inte har förstått att fatta den; det är den som är förloraren
inte jag!
Även om det känns så
men jag sätter för mycket värde i andra och deras åsikter - även om jag vill stå för mig och mitt
Från nu så är det bara jag och vad jag känner, tycker och vill som får gälla
vill, tycker och känner inte de som är i min närhet som jag - så är det okej så länge det inte gör mig illa, då har vi olika vyer helt enkelt -
men gör det mig illa - så får de fara och flyg all väg - med min välsignelse ska de bort från mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar