Jag har fått en deadline till det här med gunnar - min rädsla för att inte kunna släppa taget om hoppet om gunnar är att jag gått i det här så länge så det känns som det blivit en vana...
Jag är rädd att jag inte kan släpp taget och gå vidare om det inte blir en positiv lösning på det hela
Jag vet att jag är värd en man som kan och vill satsa på mig - och som inte kan vara från mig
därför att han själv inte känner sig som en "hel" person när jag inte är i hans liv
Jag är värd det!
Men jag trodde faktiskt att gunnar var den mannen
även fast det inte ser så ut just nu
att han känner sig "halv" därför att jag itne finns i hans liv - fast han inte av orsaker´som han (och absolut inte jag) rår över just nu
men fristen är äntligen här - och den vill jag hålla mig till
Jag har själv försökt sätta en flera gånger tidigare men inte kunnat - den här gången kom datumet till mig från Gud och därför vet jag att det är rätt
Kanske gifter gunnar sig det datumet - men vet aldrig
då finns det inte något att tänka på - för kan han ta det steget fast han är "halv" utan mig så är han för bunden av det som för honom bort från det han vet är rätt
Jag vet att jag låter mer än lovligt galen - men om du skulle träffa mig och jag inte berättade om det här alls - så skulle du inte ana vad jag gått/går igenom och det är verkligen sant
Jag väntar på deadline - faktiskt ser jag fram mot det
men är rädd att jag inte kan släppa taget även om det visar sig vara en återvändsgränd i deadlinen
Jag ber Gud hjälpa mig och förbereda mig - oavsett vad som kommer på deadline- dagen...
HJÄLP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar