Brev till gunnar 7

hej gunnar

Vad gick fel för mig?
Jag kände mig så lycklig för jag verkligen vågade älska dig
Jag kände mig lycklig när jag tänkte på dig - för nästa gång vi sågs skulle jag kunna visa dig den kärleken (och ibland skickade jag ett sms och talade om vad jag kände/tänkte)
När jag såg dig med den första tjejen så började jag tvivla på mig själv
och att jag gjorde fel som älskade dig (som öppnat mitt hjärat och min själ för dig och börjat älska dig)
Det gjorde att jag försökte kväva min kärlek - och då kvävde jag också min lycka
Det var att älska som gjorde mig lycklig, inte du - även om du som person var den som hade "nyckeln" till det rum jag stängt in min själ, mitt hjärta, mina känslor, mina djupaste tankar och mina behov.
Varför du hade den nyckeln kan inte jag säga säkert - men jag tror att jag vet - men jag tror du vet varför du hade den nyckeln (även om du inte vill bry dig om det)

Någon stans ifrån kom tanken att jag måste veta om du var ärlig för att fortsätta känna lyckan över att älska dig
men det var såååååååå fel
jag kunde få känna lyckan och jag kunde få älska dig - även om du inte uppskattade det
klarade jag inte av att göra det - utan att känna mig sårad - borde jag bara ha släppt dig (och inte låta dig komma och gå som du ville heller) men inte min kärlek och lyckan den känslan gav mig

Missförstånd skapade
Rädslan att tro att det berodde på dig om jag fick älska dig eller inte (det enda som hängde på dig var om du ville ta emot den - och ha respekt för den - eller inte)
och smärtan att du inte ville ta emot den fick mig att försöka kontrollera din vilja och försöka få dig att vara ärlig så jag (som jag inbillade mig) skulle kunna stänga igen om min själ, mitt hjärta och min kärlek.

Jag hade ingen riktig kunskap om "spelets regler" och jag hade inte heller öppnat mig för någon förr
Bara hört en massa om hur man bör göra - och vad killar som du är för något
och jag hade aldrig fått "redskapen" för att vara rädd om mig själv (utan att stänga in mig) men jag ångrar idag inte att jag älskade dig för det gjorde mig - trots allt hemskt som jag har gått igenom innan jag insett det - till en hel människa.

"Det är dags för lite tuktning" när killen inte är riktigt som tjejen vill är inte ovanliga uttryck
"karlar är som bussar - det kommer snart en ny runt hörnet"
mfl
Det finns säkert liknade uttryck för tjejer i killarnas värld

men jag gillar dem inte - inte ens på skoj - de är så nedvärderande och respektlösa, och jag kan inte se något sunt i dem

Du valde att göra mig illa - det kan jag inte komma bort från - men om jag inte hade tillåtit det så hade du aldrig kunnat göra det
Det var jag som slutade vara lycklig över att känna kärlek - och tänka att du stampade på min lycka
I samma stund som jag började tänka att du var ansvarig för min kärlek till dig  - genom att förneka mig din kärlek - så gav jag bort min lycka och gav dig ansvaret
Hur det hände vet jag inte  riktigt men rädsla att åter förlora den jag älskar (som jag förlorade min pappa som barn - obs du var inte ställföreträdare för min pappa bara känslan av att förlora den jag älskar var likheten) och smärtan att välja andra framför mig var naturligtvis en del - och den största delen att jag inte hade redskapen att ta hand om mig själv.

Du har ditt ansvar
men att jag var utan redskap att hantera mig själv var inte ditt ansvar
men egentligen inte mitt heller (eftersom ajg inte visste att jag behövde dem så jag kunde gå och söka efter dem)
Begripligt?
Ja för mig i alla fall....