onsdag 17 oktober 2012

Alla blir vi mer eller mindre fråntagna intuitionen som barn...

...och på vägen att bli vuxen. En del får ha nästan hela självtilliten kvar
och kan lyssna vad det inom dem säger och de har en stor fördel i livet.
Men det finns de som får i stort sett allt - om inte allt - självtillit borttaget
så även om de känner inom sig något kan de inte stå fast i det de känner.
För så är det; även om man inte får det man känner bevisat och allt ser ut
att vara på det motsatta känslan säger - oavset om det är possitvit eller
negativt (det känslan säger) så är det så det är.
Det är svårt att stå kvar i det man känner inom sig - intuitionen/magkänslan -
när man fått lära sig att det är fel.
                  
När det gällde gunnar så kände jag att något var knasigt men klarade inte
av att tro på det utan bevis därför att jag (hade lärt mig att jag) inte hade
tillåtelse att tro på det jag intuitift trodde på.
Men trots att det var knas med honom så kände jag också att han älskade
mig men jag klarade inte att tro på det heller.
Så hur jag än försökte luta mig så kunde jag inte luta mig alls - det var ju fel
åt båda hållen.
Men jag tror jag hade rätt åt båda hållen - i dag vågar jag stå för det.
Jag hade bara behövt våga lita på mina känslor - och sedan låta gunnar vara.
Antingen hade han kommit - eller också hade han följt sin rädsla....

Inga kommentarer: