...men jag behövde få ur mig det jag känner ändå...
Jag ser inte någon annan väg ur det här - jag ser den inte - och därför förhåller jag
mig till det som jag ser
Jag säger fortfarande att om Gud har en väg som ger mig en vinst så
ber jag honom förbereda mig för den med - men hoppas tänker jag inte!
DET finns säkert de som inte förstår att jag kan se en väg med gunnar som en vinst
efter allt som hänt - och jag kan inte förklara det
Bara att kärleken är inte en slit och släng vara - inte ens om den man älskad är skadad.
Det går en tid sedan ser man att man inte kan gå längre - för att det är för tungt
och det är där déadlines kommer in.
Och ärligt så är jag i stort sett så slut/trött att jag inte orkar ett steg till utan snart "säckar ihop"
Det har varit mycket skrivandes dessa dagar
och det har varit några steg bakåt
men har jag gått hundra steg framåt - och nu gått fem-sex bakåt så är jag ändå 94-95 steg längre fram än när allt började
Det är gott - trots allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar