lördag 27 oktober 2012

Jag har funderat på det här med om jag varit medberoende ...

Jag tror jag en gång har lärt mig att anpassa mig till hur situationen varit runt mig - för att orka leva
Men jag tror inte att jag egentligen varit medberoende
Jag har velat ha sanningen - därför jag, som barn, lärde mig att det som jag kände eller upplevde var fel - dvs min magkänsla eller min upplevelse av något var fel.
därför kunde jag inte lita på det jag kände med gunnar -
pga att han var så go när vi var tillsammans så kunde jag inte tro på min egen magkänsla eller upplevelse utan att få det helt utan tvekan
inte ens fast jag  kom på honom från början - därför att han förklarade det med att det bara hänt och sedan kunde han inte bara släppa det (han visste inte vem av oss som han ville ha därför vi båda var så nya i hans liv var förklaringen) och jag tog det
Sen sa han hela tiden det finns ingen annan - när jag sa något om det
och han såg riktigt besviken och ledsen ut - tills nästa gång jag kom på honom

Jag behövde sanningen - och gunnar var inte villig att ge mig den
till slut gav han upp därför att jag blev för jobbig för honom då jag ena gången visade kärlek och nästa sa "skit samma"
därför kände jag också att han som var en välsignelse till mig förvandlades till en förbannelse till slut
därför han var aldrig ärlig mot mig - mot andra ja
men mig talade han inte om för att han satsade på den han nu är med
medan han talade om det för andra
ändå hade han träffat mig i veckan när han bröt med de andra (de kanske inte visste om att han skulle satsa på henne för de visste inte om hans sidospår -  men jag visste)

Han fortsatte ända till slutet att ljuga för mig - och låtsas att han inte gjorde det han gjorde
men på slutet hade jag fått så mycket bevis att min magkänsla och min upplevelser var sanna så jag hade tappat honom helt - men fått mig själv tillbaka på det området

Att han var på väg att flytta berättade han sista veckan innan han var ute ur sin lägenhet - och då förnekade han fortfarande att han hade satsat på henne...

Tror någon att han är i förhållandet med henne är frisk?

Jag har varit sjuk i denna "relation" men jag har inte varit medberoende
Jag är på väg att bli frisk - inte riktigt än för jag känner mig omskakad av det som hänt ännu
det är inget som bara har hänt - det finns väldigt levande i mig ännu
men jag har förlåtit gunnar - och jag kan erkänna att jag älskar den fina gunnar än - och snart så
kan jag också tänka på det här utan att bli allt för ledsen (tror jag i alla fall)

Deadline är inte allt för långt bort
då visar det sig hur mitt liv ska fortsätta

Jag godtog i början att jag var medberoende - jag godtog alla "vetares" tankar om hur det här skulle hanteras - och tappade bort mig själv fullständigt
mellan min egen känsla hur dte skulle hanteras och hur "de" ansåg att det skulle hanteras
stolthet - ohc kärlek
rädsla och kärlek
smärta - och längtan
förnedring - och hopp
jag levde i båda - två personer i ett - och det slogs med varandra emellanåt också

oj. jag tänker och tänker
bearbetar och bearbetar
rensar och sorterar
hoppas jag helas innifrån också - annars är allt tänkande och berarbetande rensande och sorterande
helt i onödan och har bara varit ett jobb som inte fått sin lön

Inga kommentarer: