I natt hade jag en jättefin dröm med gunnar - men den gjorde mig ju bara ledsen, när jag vaknade, eftersom det är som det är.
Jag vill inte ha drömmar som är som jag trodde det skulle bli när allt jag har är - ingenting!
Igår hade jag en stor sorg inom mig också så drömmen får mig att känna ännu mer sorg men på samma gång är det som drömmen vill ge mig hopp - och hopp är inget jag behöver ha längre.
DET GÖR BARA ONT!
Jag hade frid - och den känns lite borta just nu.....Ge mig åter min frid gode Gud!!
Jag är så ledsen att jag "tappade greppet" när allt med gunnar hände - att jag tappade både värdighet och självrespekt...
INGEN är värd det!
Men sanningen att säga så var det det jag tappade helt.
Jag hade lyckats bygga upp det innan jag träffade gunnar men det föll till marken för honom att trampa på fullständigt
OJ, oj
Vad hade jag byggt - det jag byggt upp - på, eftersom det rasade så lätt?
Innan gunnar och ett antal år tillbaka - innan jag "byggde upp" min värdighet och självrespekt hade jag bara min stolthet att gå på; "ingen ska veta hur illa de gör mig eller hur illa jag tar det" och det var så "bra" byggt att jag itne bara lurade andra utan också lurade mig själv (eller var det bara mig själv jag lurade?)
gunnar är inte fri från vad han gjort bara för att jag inte kunde ta hand om mig själv
men jag har förlåtit honom
Jag vill inte honom något illa!
Men det var jobbigt att vakna efter drömmen i natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar