Brev till gunnar 5

hej gunnar
Jag fick en känsla i mig just nu - som gav mig en impuls att skriva till dig

Jag känner att jag vill säga dig att jag bryr mig om dig - trots allt så gör jag det

men jag inser att det är inte så smart att skriva till dig - även om det är så jag känner
därför att jag är rädd att jag inte kan stanna vid det - och samtidigt har du sagt att du inte vill ha mail från mig mer

Jag tror inte du förstår vad du har fått när du fick mig - inte av mig utan av Gud/livet
Det är inte så att jag tror mer om mig själv än vad jag är - det är bara så att jag vet vem jag är

Ditt aggerande fick mig att tveka och tvivla på mig själv - och på om jag skulle kunna duga åt dig
jag skrev en gång att det är ingen mening att du tänker på mig nu heller för jag vet inte om jag skulle kunna leva med dig utan att undra om du hela tiden tycker jag är sämre än andra....
DEt är sant att jag säkert skulle ha gjort det - då när jag skrev. Jag var så skadad ända in i själen allt som hänt.
Men jag vet vem jag är - och jag vet att du är den som förlorar på det här
men jag bryr mig ändå om dig

men jag bryr mig om mig själv så jag är den som är viktigast
för mig kan jag lita på - om jag är min egen bästa vän (och fortsätter vara det)

Jag bryr mig om dig
och min kärlek är inte borta
men du är borta från både mig och min kärlek!

jag önskar dig bara gott - och känner ingen önskan om annat för dig

För mig går livet vidare - och jag känner mig tillfreds med mig själv
Kärlek misslyckas aldrig - därför är jag tillfreds med mig själv