"Att skriva är att återskap sin frihet" okänd
Det är ju så jag sett på min blogg och det är genom att skriva - även om mina tankar, känslor och min väg inte varit så som den "borde" så går det framåt.
Jag ringde en vän - och pratade bort tid - jag pratade inte om min sorg (för han förstår den inte) så jag vet inte om jag trängt undan den än en gång men jag mår mycket bättre nu i alla fall.
Vi pratade om andra saker viktiga för honom - och några som intresserar mig - så samtalet var meningsfullt på så vis.
Jag hoppas att inte min sorg sitter kvar nu - och jag får börja om....?
Jag är ingen ledsam människa och jag har alltid varit glad (även om en hel del har varit en - för mig omedveten - mask för att inte visa sånt som jag inte velat erkänna) och jag vill fortsätta vara glad.
Jag vill vara possitiv. Jag vill inte känna avsky eller hat - och ännu mindre hämdbegär. Jag vill inte bli bitter. Jag vill inte fastna i sorgen heller!
Jag är inte en sådan människa!
Det har gått för lång tid; jag har gråtit, jag har varit arg, jag har känt massor av kärlek - men inget har jag kunnat kanalisera som jag borde.
Nu känner jag att jag missade det jag trodde var mitt att få - och det ger mig sorg - men jag vill inte fastna däri. Jag vill veta att det ger mig sorg och jag har redan känt den, erkänt den och gråtit över den. Nu borde det räcka!
Det har gjort och det gör ont när jag tänker på den känsla av välsignelse jag kände när gunnar och jag började bli ett par - och att jag fortsatte tro på den välsignelsen ända tills han sa att han inte ville att jag skulle skriva mer.
Nu vill jag bara få känna min frihet och frid - så som jag har känt de sista veckorna ...
sorgen får inte ta över min tillvaro!
Den får finnas men inte bli så stark så jag inte orkar med annat i mitt liv - tappar lusten till mitt liv
Gud ge mig sinnesro att släppa sådant jag inte kan göra något åt, mod att göra något åt det jag kan - och förstånd att se skillnaden. Ge mig frid och frihet i där jag är i livet nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar