onsdag 11 juli 2012

brev till gunnar 4

Hej gunnar
Idag har varit en dag då jag känt trötthet - jag har inte sovit ordentligt på tre nätter och det tar på både kropp och själ. Troligtvis så tar sorgen och bearbetningen på mig och jag kan inte få riktig ro - även om jag inte är orolig.
Idag har jag också haft några svängar av ilska över dig.
Därför att jag mindes hur du låtsades som du inte ville lämna mig men du hade inte mer tid för du hade så mycket att göra - sedan så åkte du och bara timmar senare var det någon annan du hade tid för ett par dygn.
Ja, jag vet att jag ses som dum som inte fattade - men med den kärlek du gav den stund du var hos mig var det svårt att förstå hur du kunde....
"Bunden", ja!
Tjatar om att mitt hjärta har valt - men det är sant och jag kan inte tala om för det att släppa
Jag mår inte bra om jag säger att jag vill släppa kärleken till dig - att jag vill söka annat för jag har en önskan om ett fint förhållande med ömsesidig kärlek och respekt.
Men samtidigt så mår jag ju inte heller bra av att inte få ha dig - som min!

I dag har jag helt enkelt inte velat sörja - jag har inte orkat sörja - men jag känner ju att jag måste låta sorgen ha sin tid.
Jag kan inte streta emot - jag får ont i både kropp och själ när jag gör så.

Jag älskar dig
och jag hoppas att dina val ska göra dig lycklig
även om jag hade önskat jag var ditt val så är jag glad för din skull om du mår bra
och det är en till sak som anklagar mig; att jag är dum som tänker så när du varit så som du varit mot mig - det är inte normalt enligt samhällets alla normer att önska lycka till den som varit dum mot dig

Fortfarnde sliter två sidor inom mig; kärleken till dig - och den andra sidan som inte vill framstå som en idiot för att jag älskar dig (stoltheten som aldrig tidigare fått mig att känna eller bry mig om när andra varit elaka eller respektlös mot mig - men ändå inte fått någon tillsägelse)

Men det som jag egentligen känner att jag behöver göra är att låta tårarna komma - det är bara det att de vill aldrig ta slut och jag är ingen människa som vill gråta - jag vill skratta och le - utan att för den delen inte ta något på allvar...
Jag ville inte vara ledsen idag - jag ville inte ha sorg - jag ville vara glad och lycklig
jag vill vakna ur min mardröm med dig vid min sida - och allt är som jag trodde det var på väg att bli
Jag vill inte ha sorg - men jag måste!
Jag vill inte gråta - men jag måste!
Men som tur är sliter de bara inom mig nu - och inte så du se eller får del av det
Jag har frid - men inte ro
Jag har frihet - men inte i hjärtat  som är "bundet" till dig
Sov gott, dröm sött!

Inga kommentarer: