...jag känner mig tom...
vet inte hur det gått med vännerna i Syrien
och jag
känner mig "lurad på konfekten"
jag trodde att jag skulle ha en man att prata med och som skulle stödja mig i sånt här men jag är själv
jag tycker om mig själv - jag trivs med mig själv - och - jag känner mig säker i mig själv bland människor
Jag vet inte vad som gav gunnar rätten att knäcka mig så som han gjorde
Jag vet att "man" brukar säga ingen kan göra mot dig det som du inte tillåter dem göra - men det betyder att man alltid ska vara på sin vakt och aldrig låta någon komma en nära
och på ett sätt var det så jag hade det innan gunnar - folk gjorde mig illa men jag visste det inte
tills mina ögon öppnades
jag var på min vakt på ett sätt - folk fick inte komma mig inpå livet helt enkel (därför förstod jag inte heller att de gjorde mig illa)
jag känner mig övergiven - på ett sätt
inte så mycket av gunnar utan helt enkelt av livet, tillvaron
och det har jag varit innan gunnar också - men då såg jag det inte (och det skyddade mina känslor att inte förstå det)
Men det har inte varit något fel på dagen som var i dag - den har varit bra
Det här sitter inom mig - och är inte något som kommit av någon yttre påverkan i nutid
nutiden är bra - men såren från dåtid är inte läkta och en del har "just" blivit öppnade och fått infektion utpressad....
Livet ÄR bra idag - och JAG ÄR tacksam för det - men såren läker sakta så jag känner av dem då och då....
Någon dag till - sedan semester
Nu ska jag krypa i säng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar