Sorgen vill bara få tillåtas vara - så att jag kan komma förbi att jag förlorade det jag trodde på...
Jag fick inte träffa den mannen som skulle vara bara min och bara se mig ....
Någon som jag kunde få känna att jag var det "viktigaste" för honom - någon som stod vid min sida i alla lägen.....
Jag brukar säga att jag saknar inte min mamma - och det är sant även om jag också vet att hón har sidor som jag kan beundra (men de hängder inte ihop med mig) - men jag saknar en mamma (för jag kan inte säga att jag har haft någon)
Lite grann är det samma sak här jag saknar den mannen som jag trodde jag äntligen mött - som var "min" - jo jag saknar personen gunnar som jag fått möta också men den personen vill gunnar själv inte ha i sitt liv så .....
ibland kommer inpulser som vill tala om för mig hur dumt gunnar betett sig - som vill få mig arg eller bitter i stället - men jag är inte intresserad av detta (det har ingen betydelse längre) men sorgen måste få ta sin tid (så mycket eller liten tid den behöver för att såret i min själ ska läkas)
Så just nu sorg
men bara som en dov känsla som inte förstör min tillvaro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar