Jag har verkligen gungat fram och tillbaka under den här processen med gunnar - och trott flera gånger att nu är jag verkligen fri
men sedan upptäckt att det var jag inte
gunnar lämnade mig med ett hopp hela tiden - en liten munsbit, en liten uppskattning eller en liten uppmuntran då och då
bara precis lagom så jag inte kunde släppa taget
Jag är fri och jag känner frid nu...
Det har gått 14 dagar denna gång - och jag har inte haft en tanke på att ta kontakt eller att jag vill ta kontakt (eller ens att jag vill ha honom hos mig)
Ja, han finns i mitt hjärta men mitt hjärta har lagt sig till ro nu - och har förstått att det inte ha någon rätt längre att hävda sig mot mitt ´förnuft (som säger lämna gunnar till sig själv och sina beslut)
Jag har frid och känner mig fri!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar