onsdag 11 juli 2012

Brev till gunnar 3

Hej gunnar

Det är en intensiv period för mig just nu
Mycket sorg som behöver få ställa sina frågor och göra försök att reda ut i röran

En sak som jag har tänkt på är den här ambivalensen som jag har haft - från kärlek, värme och vänskap till anklagelser (inte orättmättiga), uppgivenhet och ilska
Jag har anklagat mig själv för att inte kunna vara konsekvent men när jag vaknar av tankar så tror jag att något har löst sig för mig
Jag har älskat och haft både känsla och värme och vänskap för den mannen som du visade för mig när du var nära mig
Men den mannen som behandlat mig illa har jag inget över för och det är också dessa två som fått sina mail
Du är ju trots allt inom dig två personligheter .- och dessa har varit mycket tydliga för mig och mot mig
En sak till som jag tänkte på är det här med att jag kände att du stötte bort mig medan du sa att du inte gjortde det
Det är samma sak där - den fina du trodde inte det men den otrevliga du var i tankarna med någon annan och därför kändes det för mig som du stötte bort mig
Din tanke var säkert inte sådan - men eftersom jag var känslig för dig så märkte jag vad som hände
Det bästa för mig hade kanske varit att säga det känns som du håller på med någon annan/ny

Jag vet att du hade förnekat det men det hade varit mer rätt i alla fall (tror jag så här efteråt)

Jag har satsat mitt hjärta på dig - det spelar ingen roll vad du går igenom eller med vem - hjärtat kan jag inte bestämma över
Just nu känner jag mest frid för jag förstår att jag hade en dröm, innan jag träffade dig, om att få träffa en man som skulle bara se mig och att det skulle bli så tydligt att han älskade mig att ingen kunde tvivla på det - och jag trodde ärligt att du var den mannen. Men som du vet blev mina drömmar krossade obarmhärtigt!
Jag behöver få bli älskad - men jag är ingen saknad bit och men jag saknade nog den biten i mitt liv.
Den skulle inte göra mig hel för jag tror att  jag egentligen är hel även om jag tidigare har gömt delar av mig själv inom mig själv och inte låtit någon (egentligen) se dessa bitar - förr än du kom in i mitt liv.
Både du och jag har vuxit upp i dysfunktionella miljöer - det som är skillnaden på oss är att jag ser vad det gjort med mig - och dig - men du vill bara se att jag har knasigheter. Även om det är du som dragit ut dessa ur mig med ditt sätt så är det mig du lägger hela felet på.
Jag å andra hand har anklagat mig själv från dag ett - även om jag anklagat dig också men inte inte utan rätt.
En sak till: sex
Jag har levt i ett förhållande där situtationen varit så att jag levt mycket utan närhet och sex och jag kände nog att jag var lite svältfödd på dessa och behovet av närheten speciellt var stort. Jag älskar närhet och om jag tycker mycket om någon  (alltså inte en god vän eller så) också att ha sex med honom. Förutom det så har jag en tanke - som jag tror är rätt - att man bör ge varandra det som man behöver (om man kan och det inte går emot ens egen karaktär eller person) både när det gäller sex och annat. Jag är vet inte om du har trott att jag krävt något av dig - när det gäller sex - när jag bara velat vara tillmötesgående (men inte på bekostnad av mig själv - jo någon gång) när du egentligen bara velat ha ömhet utan att behöva prestera? Även om jag försökt att få dig att förstå att du inte behöver det utan att det viktiga har varit närheten.
Jag kan inte göra något åt det nu och tydligen inte då heller för jag försökte prata öppet med dig - men du berättade inte mycket vad du tänkte eller tyckte. Så jag trodde det du gjorde och visade var det som du ville.
Jag ville visa dig att du hade mig - men du kanske bara trodde att du hade mig när det gällde sex och inget annat
Men jag fick också känslan från dig att sex var väldigt viktigt för dig.

Jag säger inte att det här hade kunnat förändra något - du har sprungit och jagat andra hur som helst när du hade haft chansen att prata med mig
Du sa några gånger att du inte aldrig kunna vara dig själv så mycket som du kunde med mig - varför fullföljde du inte det?

Hur som helst
Min sorg är kvar -
Det kunde ha blivit bra - vi kunde fått det bra
Men du valde en annan väg - och pga den vägen så fick jag någon slags "knäpp" och allt blev sjukt mellan oss - men jag blev sjuk (den vägen som jag följde med dig var inte min att gå och jag var inte imun mot den sjukdom som fanns längst den vägen - och blev gravt sjuk)

Min sorg är kvar
Frågorna likaså
Bearbetningen behöver sin tid - och jag måste göra det här

Jag önskar dig en fin dag

Inga kommentarer: