...att jobba - sedan semester
Jag ser så fram mot den här semestern och den känns så "stor" på något vis - jag har förhoppningar om att den kommer att bli bra.
Inte bara att jag får vila utan också får lite bra saker att minnas - och att jag kommer att minnas dem också.
Jag har tappat bort ganska mycket tid de här åren när gunnar har varit i mina tankar och de semestrar jag haft har mest varit bra för att jag varit något så när utvilad därefter.
Jag har verkligen haft gunnar som gratis inneboende i mitt huvud - i nästan fem år
FEM år!
Ja, ja
Det är inte längre mitt problem - för nu ser jag framåt mot den här semestern och jag ska ha en fin semester
Behöver inte göra en massa som kostar en massa
men jag vill göra det som faller mig in - något varje dag
Men jag är orolig - för något ligger under ytan (i mitt omedvetna) och skaver jag märker det på att jag har fysiska symptom (lite som ticks men kanske osynliga för andra)
jag vill inte att något ska få förstöra för mig nu - så vad det än är så vill jag att jag ska kunna låta det komma fram och ta det för ´vad det är och inte låta det tynga mig.
Kan det vara sorgen som inte blivit riktigt bearbetad?
Hoppas jag ska kunna låta den gå ur mig - utan att tappa glädjen och förväntan jag har idag i så fall
En dag kvar - jag ser verkligen fram mot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar