Jag är inte helt lik mig själv

Jag har förändrats efter allt med gunnar.
Jag är den samma men inte lik mig själv helt
samtidigt hade jag redan innan jag träffade gunnar redan förändrats från hur jag var bara några år tidigare

Det har varit i flera steg

Första steget var i barndommen - och det ledde till
Steg två som jag befann mig på långt upp i vuxen ålder och även efter jag själv fått barn
steg tre kom i vuxen ålder och det var lite uppåtlutat och höll på i sju år
steg fyra var en tid av stabilitet och var väldigt kort
steg fem var en stor livsförändring för mig - och det förde med sig en självtrygghet som jag inte haft förr vilket gjorde att jag blev mer trygg, och vågade låta mig vara synlig
(det fanns de som sa att jag började lysa)
steg sex var en tid då jag började "ta för mig" och sätta gränser (men den omgivning som jag hade haft sedan steg två/tre ville inte låta mig klättra uppåt - de försökte hålla mig tillbaka
vilket ledde till
steg sju där jag avslutade en del relationer jag haft - för att kunna gå vidare
steg åtta var en tid av att få uppleva saker som andra gjort redan under sina tonår och/eller under tjugoåren
steg nio - jag träffade gunnar och blev vansinnigt förälskad och för första gången i mitt liv vågade riva ner dörren som jag stängt in mig bakom - för att jag ville ge allt till denne man
steg tio jag hamnade i någon slags "katt-och-råtta-lek" där jag forfarande ville tro på gunnar men samtidigt inte vågade fullt ut - jag slets mellan hopp och förtvivlan och utaggerade det genom att kolla honom för att få reda på sanningen och i massor med mail till gunnar
steg elva jag drev gunnar till att säga ifrån den sista lilla tråd av kontakt som vi hade - han klippte av linan - till kroken som jag satt fast i - som han hade i sin hand
steg tolv nu! jag är fri och jag känner glädje. jag kan äntligen acceptera att gunnar valt annat och jag har inte ångest eller känner att jag är felet längre. Jag har inte något längre att försöka bevisa.
Jag har äntligen vunnit tillbaka mig själv  och mer - sådant jag gömt för mig själv (till och med) sedan barndomen - än innan jag träffade gunnar.
Jag har gått igenom så mycket som låg i mitt omedvetna (som också gjorde det svårt att hantera situationen med gunnar för jag blev försvagad pga att det kom upp till ytan) och det har helat mig och gjort mig starkare eftersom jag idag vågar se dem och inte behöver gömma mig.
Jag har vunnit mer än jag förlorat - som slutsumma!
steg tretton väntar! ena foten är ställd på det men jag har inte lyft mig upp ännu
lite rädsla för vad som finns där - och lite spänning för vad som finns där....