jag har känt mig fullständigt övergiven under den tid som gått "med" gunnar - och minnet kom över mig igår...
däremot känner jag mig inte övergiven nu...
Jag känner mig bara tom - som jag skrev tidigare
Det är som att jag blev lämnad med en massa var i en varböld och kunde inte själv få ut det
men när gunnar tog sitt ansvar så var det som han slet av skorpan som höll varet kvar och allt bara rann ut....utan att jag ens såg, kände eller gjorde något för att det skulle göra det
Nu är bölden tom och gapar stort - det jag måste göra är att se till att inget nytt smuts får komma in och kanske då och då få en droppe sprit i det så att bakterier inte kan få fäste igen.
Men det sista måste jag lämna till Gud för platsen för varbölden har suttit så otillgänglig för mig att jag inte kan göra något alls med den - mer än att se till att inte något kan komma in i den igen.
jag är tom och väntar på att hålet ska läka ihop och att "väggarna" i det tomma ska sluta sig med varandra så att det inte längre finns något tomrum där smuts kan komma in.
Jag fick i alla fall gunnar till att ta sitt ansvar till slut - han var den som var upphovet till bölden och till slut fick jag honom att ta ansvar för att - åtminstonde - riva av "locket" till bölden så att allt kunde rinna ut.
Hans vilja var att bara lämna mig med bölden - och intala sig själv att det var mitt ansvar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar