Det var som att få en hårdt kastad tennisboll på ett stort blåmärke på låret
Det smärtade väldigt mycket det som jag fick se - och det hjälpte inte att jag har sagt att det inte gör något längre vad gunnar valt
Tyvärr så gör det ju det i alla fall
men jag har klarat av att hantera det mer okej den här gången
jag grät en stund och accepterade att jag känner både smärta, saknad och sorg
Det gör ju inte mig till någon som är helt knäpp
inte heller gör det mig till skyldig till hans val
Jag är jag ochjag vet att jag gav - och han tog emot - men kastade det runt hörnet i stället för att säga nej tack....
Det är inte jag som gjort fel
Jag har sorg
Jag har sagt det förr men jag känner mig som de där romankvinnorna som blir svikna och ändå inte kan återhämta sig utan sörjer sin förlorade kärlek resten av livet
Kanske blir det så - men det betyder inte att jag inte kan ha ett fullgott liv för det
för tyna bort blir det inte tal om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar