...att tillåta sorgen gå igenom min själ.
Jag är ju van att trycka undan sådana känslor - och har gjort det på många sätt under tiden medan gunnar fortfarande har funnits - det minsta lilla - i mitt liv.
Nu finns han inte alls och jag har mått väldigt bra i några veckor men nu har sorgen bestämt sig för att det är dens tid - och jag måste låta det var det hur svårt jag än har att tillåta det.
Det handlar om att inte stoppa sorgen - men också att veta när jag gör det.....hm...
Min rädsla och min stolthet har verkligen förlorat - stort!
men min kärlek har inte - och kan inte - förlora för den är äkta - hur det än kommer att se ut framöver.
Jag måste bara fortsätta att lita på mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar