Jag är helt slut

...men det är bara en dag kvar till semestern.
I morgon ett sista pluggande och sedan ska jag skriva ett prov på fredag morgong sedan är jag ledig att göra vad jag vill - mer eller mindre....

Jag är faktiskt helt slut

Jag sitter och läser andras bloggar och inser att jag inte alls är färdig med mig själv - något i mig vill inte låta mig bli helt fri
Det har inte med att göra att jag älskar gunnar eller att jag tror att vi var/är rätt för varandra

Det är något i mig som inte vill inse att jag har orsakat detta över mig själv
Jag var ärlig - ja
Jag sa vad jag ville - ja
Jag talade om var mina gränser var/är - ja

Men jag tillät honom att slingra sig runt allt detta så att det inte såg ut som om han nonchalerade allt - för han höll sig undan det jag sagt, visat och sagt ifrån för

Han klev inte på det jag sagt att han inte fick kliva på - men han girade snyggt för det och jag tillät mig inte att uppfatta det
Han var falsk och jag kunde inte se falskheten - för den kärlek han verkligen visade mig när vi träffades
Jag vill så hett tro på att han verkligen älskade mig (och jag tror att han gjorde det faktiskt även om han inte klarade av det) att jag inte kunde se allt annat han höll på med

Sen när jag visst så var det "för sent" jag var redan fast och kunde inte stoppa upp "karusellen" jag hade klivit på
Jag försökte få honom att ta sitt sunda förnuft till fånga och besluta sig för att satsa på mig/oss för att andra stunde få honon att säga ifrån - jag vill inte ha dig
jag lyckades få honom att till slut säga att han inte ville ha mig i sitt liv alls

Jag är inte nöjd och jag är inte glad

Vad jag helst hade velat var att han tagit sitt förnuft till fånga - och att han hade tillåtit mig att få må skit och även få tillåtelse att prata om hur jag mådde/kände och att han pratade om sig också och hur han mådde/kände
men han låtsades vara den förstående som var snäll mot knäppa mig och stod ut med mina knäppigheter medan han sökte andra (en del som han byggde nytt med) medan mitt hjärta bara blev mer och mer mosat
Det näst bästa hade varit om jag hade kunnat bara vända honom ryggen och släppa taget
nu var det han som släppte taget åt mig
Det skulle han gjort från början - sagt att han inte ville ha mig (och sedan sökt nytt) men inte han inte han sökte nytt och utnyttjade mig under tiden
min ärlighet, mina känslor och min kropp

inget fick betyda något för honom - jag var inte bra nog i hans ögon

Nej jag är inte helt fri - men jag ser nu vad so hänger kvar

Känslan av att inte duga
Det är jag uppvuxen med - att inte vara bra nog
Den här gången trodde jag verkligen att jag gjorde det
När jag var barn och växte upp var det klart och tydligt att jag inte dög - ingen falskhet där inte
gunnar var bara så jävla falsk!
Han tyckte att jag inte dög/inte var bra nog - men han ville allt ha mig (och hade jag inte blivit så jobbig som jag blev för honom så hade han säkert haft mig kvar än) även fast han byggde på andra platser och hade andra....

Vilken skit jag hade hamnat i!

Det är det jag inte är fri från - känslan att inte duga och sorgen över det

Jag vet att jag duger - jag vet vem jag är - det är inte det som är problemet
problemet är att jag trodde att han också såg det - och värdesatte mig (att jag blev så hemskt lurad)

Skit på dig gunnar - det är du som är förloraren i detta!
Även om det tagit/tar lite tid för mig att bli fri sorgen så är jag på väg - och också rätt så lycklig i tillvaron
En dag så .....