Många gånger så sägs det att vi väljer - även när vi inte gör ett medvetet val - men hur stort val är det när vi blivit fastkjedjade i livet av sådant som varit som vi inte har en aning om därför att vi en gång som små valt att gömma undan det så bra att vi inte kan ta fram det - innan en chock knuffar fram det eller barnet i oss blir så trygga med det vuxna jaget att det vågar släppa fram det gömda så att den vuxne kan hantera det?
Vi väljer inte alltid!
Det är för enkelt - och för skuldbeläggande att resonera så.
Det är inte förrän när vi åtminstonde ser kjedjorna som håller oss fast, dörrarna som är låsta eller graven som är gömd som vi kan göra något; börja slå av kjedjan, slå upp dörren eller gräva upp graven....sen är det till att hantera det vi hittar - och det kan ta tid innan vi är klara för att välja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar