...även om jag mellan varven försökt att "rätta in mig i leden" för att jag hoppats jag skulle klara av den här resan fortare. Jag tror tyvärr att det gjorde att den tog längre tid än den behövde göra p.g.a. det.
Jag är inte som andra och hoppas jag lärt mig att jag inte ska vara som andra - så att jag inte komplicerar min tillvaro mer än den behöver - för jag mår bäst när jag får vara jag och får reagera som jag gör i mig själv.
Så tacksam för att jag kommit hit i dag.
Mår bra inombords - och jag är glad för att jag fortfarande tycker om gunnar, nu när jag kommit igenom.
Jag kan inte lova att jag inte får en Flashback framöver därför jag är inte fullständigt hel efter det jag gått igenom - och att jag satsade mig själv i något som jag trodde på ...men som jag fått så mycket "stryk" av...Men jag är på väg - jag är verkligen på väg nu...med min hand i Guds....hoppas jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar