...att inte ge någonting mer av mitt liv ...till honom ...för på ett sätt är det ju det jag gör när jag inte blir klar...
...men samtidigt är det just det som är grejen; jag är inte klar!
Går jag då vidare så kommer jag inte att bli klar heller för då "sopar jag bara under mattan" och då ligger "skiten" där och luktar illa...
Jag måste låta det ta sin tid - oavsett vad som ska hända framåt...
Jag tror inte jag är dum som tänker så - utan jag tror att jag är klok...
Visst tiden går men mitt egenvärde hänger inte ihop med att jag har en man (oavsett varför jag har honom)...och därför så känner jag att det viktigaste är att jag blir hel....
Ska jag sedan ha en man så måste det vara rätt - och massor med vänskap och kärlek - annars kan det vara....
Därför att mitt egenvärde säger mig att det är det enda som är gott nog för mig - och för mig att ge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar