En mysig man - som inte håller vad han lovar eller bryr sig om andras känslor (inte ens dem han "satsar" på)
Trots att han är över 50
I kväll har jag åkt tillbaka i tiden - smärtan är här igen...
Jag vet att det ses som knäppt i dagens samhälle att inte kunna gå vidare och bara skita i den som gjort som gunnar gjort - och fått mig att göra det jag gjort...
Det gör ont ändå ...
Det har gått en tid då jag inte tänkt på honom - antagligen försökt stänga inne den biten i mig själv men jag har inte klarat det helt ut ...
Jag skrev att jag varit/är trött i förra inlägget - och det kanske är bra för jag har inte orken att låtsas ...
för trots att jag försökt (väldigt mycket omedvetet) stänga den dörren utan att vara klar (fast jag vill därför att det börjar bli jobbigt och tiden går) så har allt tryckt sig ut igen...
Jag har gått med en fysisk åkomma de senaste dagarna - och nu är den borta - men smärta och sorg finns här i stället
Det är inte så jag inte klarar det - men jag vill inte behöva klara det mer...
gunnar lever på sitt liv - och vad jag förstår så är allt som han vill ha det - dvs han mår inte dåligt för det som hänt; varför ska jag behöva göra det?
Det var inte jag som var oärlig eller lekte med någons känlor - varför är det jag som straffas?
Jag får lämna mig och mina frågor till Gud
och han får ta hand om mig och de - och gunnar etc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar