Jag såg den här dikten inne hos Kaela - och jag tyckte den stämde så bra in på mina tankar och det jag skrivit om de sista dagarna:'
I livets villervalla vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela vår roll.
Vi dölja våra tankar, vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar och slår.
Vi haka våra skyltar var morgon på vår grind
och prata om väder och vind.
I livets villervalla så nära vi gå -
men så fjärran från varandra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar