Jag börjar se skillnaden på mig och de tjejer du haft
och jag tror att jag var för bra för dig....
jag menar inte att de andra är dåliga men jag har sett deras tankegångar och hur de ser på livet, en man och förhållanden...och det är som man ofta hör bland tjejer i samhället:
"nu får du läxa upp honom.."
" män är som bussar - det finns alltid en ny runt hörnet"
" vilken skit som inte vill som jag vill"
" han måste korrigeras - så han blir som jag vill ha honom"
"oj, vad du har tuktat honom bra"
"jag vet hur jag ska bearbeta honom - så han går med på det"
etc
Dessa saker har jag ju sett medan jag kollade upp hur saker och ting var
attityden ger ju en osäkerhetskänsla till den/dig som lever bredvid dessa tankar - för även om du säger att man säger det på skoj så är det inte bara skoj det finns inom den som säger det och det märks i sättet de behandlar den de är tillsammans med
Jag gillar inte den attityden och jag gillar inte killar som säger om sina fruar/tjejer
liknande saker heller - eller kallar dem regeringen eller liknande
Jag är inte sådan - jag vill inte ha sånt
Du sa flera gånger till mig:
"jag kan ju vara mig själv med dig"
"aldrig har någon gjort något så snällt mot mig"
"ingen har sett mig som du gör - du kan se rakt igenom mig och bry dig"
"du ger mig en sådan vila"
Jag var inte undfallande mot dig - jag var bara mig själv
men jag var tror du tyckte att jag för bra för - du sa en gång "först hade du din tokiga man och sedan skulle du träffa mig" - och därför måste du förstöra mig så att han kunde säga att jag var knäpp...och ha en orsak till att lämna mig
och du bröt inte med mig förr än jag sa att du i stället för att vara den välsignelse jag trodde du var, var en förbannelse.
Det gillade du inte!
Du ville gärna tro dig själv om gott - trots att du betedde dig som skit.
Och jag tror fortfarande att i hjärtat är du god - men tyvärr har du valt du bort det...
Jag kommer inte ur min sorg - även om jag lever på ett liv som inte hindras av det längre...
och kanske jag får leva med den sorgen...
Men hur det än är så är jag glad att jag lyckades ta mig ut ur mitt låsta rum och våga älska - även om det hindrar mig från att hitta en ny kärlek....
Nu är det snart jul - och jag trodde efter den första julen, vi var tillsammans, att nästa jul firar vi tillsammans ....men så blev det inte!
Och nu har det gått så många jular sedan dess ....
Jag urskuldar inte det jag känner och tänker längre
Jag önskar dig en god jul!
V. kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar