....det var så skönt att få skriva brevet till gunnar i förra inlägget...
Sorgen har lättat och ligger inte på mig som en tung mantel längre...
Jag säger inte att jag är klar med sorgen - men för den här gången har jag fått ur mig både sådant som jag visste att jag bar på och sådant som jag inte visste...
När jag tog reda på saker - när jag ville veta sanningen men ändå inte orkade se den - så uppfattade jag saker som jag gömde för att jag skämdes för att jag spionerat och för att de gjorde ont att se det jag såg.
Tankar som inte riktigt är mina - men ändå finns där...
De "poppar upp" när jag låter min sorg få vara och jag tillåter mig själv att vara jag (inte bara i ord utan i själen)-
Nu har det i alla fall lättat och jag känner mig lättare också.
så lämnar jag mig själv - än en gång - i Guds händer
och ber om hjälp att fortsätta min väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar