"låt allt ni gör göras i kärlek"
(1 korinterbrevet 16:14)
jag är så ledsen idag - tårarna har runnit (och jag har huvudvärk därför jag försöker hindra dem - det gör ont att gråta)
Jag saknar gunnar - oj vad jag saknar honom...
Jag är ledsen för att jag inte kunde handla - oavsett hur gunnar gjorde - enligt bibelordet ovan när jag bemötte gunnar och hans handlande
Jag lät rädsla ta över helt - för jag blev extremt rädd när jag kände smärtan av att han svek mig
jag som stängt in alla mina känslor sedan barndommen och inte känt något sedan dess (visst jag har känt/reagerat men mer som inlärning (så här ska man reagera) än som en riktig känsla)
Jag visste inte längre hur ont det kunde göra - och därför lät jag min rädsla få styra och aggera ilska, förnedring för mig själv, försök till att hitta förklaringar = försök till logik, och där emellan ge några smällar till honom skriftligt.
Jag kunde bara ha sagt - det gör ont och sedan låtit honom vara gråtit tills jag inte hade några tårar kvar.
men så gjorde inte jag - och det gör mig så ledsen idag därför det var inte jag - jag är en kärleksfull person
Jag vet att många tänker "vad knäpp hon är, han förtjänade inte kärleksfull behandling" och kanske inte men jag förtjänade att få vara kärleksfull ändå...
Som sagt i dag är jag ledsen - så förskräckligt ledsen därför jag saknar gunnar
men också för att jag inte kan göra ogjort det som jag har gjort....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar