Är det så att de sista dagarnas sjukdom med smärta feber och sprut från båda ändar är en symbolik för allt jag gott igenom och sedan gjort mig av med
Illamående = känslan jag haft över det jag varit med om
sprutet bak = göra mig av med skiten jag burit på
Smärtan = den jag känt
febern = oförmågan att göra något även om jag känt det som ett feberrus att ordna och fixa - eller förstöra som jag ibland också gjort
sprutet framifrån (som var väldigt svårt att få till med var nödvändigt för att bli av med illamåendet)
= gör mig av med det dåliga jag varit med om och samtidigt vägra ta emot något nytt
DEt vore underbart om det är så
och jag blir glad av tanken
Det fina sparar jag som ett minne - och det dåliga kastar jag på soporna
Jag känner att jag har förlåtit allt - både mig själv och gunnar
vet inte varför
men idag kunde jag verkligen säga att jag är hans vän - utan att ha något hopp om att han uppskattar eller respekterar det och samtidigt helt utan hopp om att han ska fatta vad han gjort och vad han ratat
för sitt missbruk - och för att i stället gå vidare...
Jag har tidigare sagt att jag ska vara hans vän för att det är rätt - och jag kommer tillbaka till det
Det som är rätt är rätt - behöver inte försvaras för det försvarar sig själv - och även omdet ser ut som det är fel (för vi människor förväntar oss att det ska se ut på ett visst sätt och att vi ska ha något i gengäld)
Jag har flera personer som jag fortfarande är vän med - skulle aldrig förråda något de anförtrott mig tex - men jag kan inte umgås med dem därför de är inte mina vänner....och då kan inte jag vara deras vän på nära håll då det "bryter ner mig" mer eller mindre
En dag kanske jag är stark nog för att låta dem vara "där de är i sin vandring" utan att bry mig - och kunna hålla en frisk distans till dem och deras beteende
men än är jag inte där - men jag hoppas jag ska komma dit
Kan det verkligen vända så här - som "på en femöring"?
Ja, det visar sig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar