...ochjag vill inte låtsas som det inte är så...
Jag är inte i samma typ av svacka som tidigare då jag inte kunde hantera mig själv utan "sprang som en nackad höna" men om jag låtsas (bara för att jag inte vill verka svag inför dem här som kan tänkas läsa min blogg) så är risken att de oroliga känslorna får övertaget över mig och kanske klara av att driva mig till något jag inte ska göra..
Det är sant - det känns tråkigt att sak efter sak, löfte efter löfte etc "plockas bort" eller "rivs ned" vad man nu ska kalla det - tills inget finns kvar
men när allt är slut så är hoppet om den relationen som vi kunde haft också borta
Visst kan jag hoppas på en annan relation med gunnar - en ny start och börja om (inte från början för den början ledde till skit)
men det är bara så onödigt att hoppas på något sådant
och ärligt talat orkar jag inte hoppas eller ens tänka på att starta upp en relation med en helt ny man
Så jag vet inte vad det kommer att bli av allt/mig
jag har inte haft ett normalt förhållande någon gång och såg faktiskt fram mot det
och det blev värre skit än något annat
därför att inget annat av dem tog så hårt på mig - eller fick mig att tappa kontrollen - som det här
En svacka - den känns men jag klarar den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar